Arkiv

• 10.06.2012 - Laxtrolling på kvarken

  

  Lax, 12kg och 100cm

  Man har hört rykten om stora vandringslaxar som tömmer rullar, monster som lossnat vid båtkanten, sälar och fåglar som strular till utrustningen, vågor som ingen borde vara ute i. Men ändå sitter de där, laxtrollarna!

  Och då man hör deras berättelser, ögonen som lyser med nåt extra då de varit ute på havet och fått lax! Det fanns nånting i deras ögon som drog även mig, "en inbiten gäddfiskare", ute på öppet hav för att söka denna känsla som dom där laxtrollarna talat om då första laxen hugger sig fast och då man får uppden i båten!

  Så efter många hundratals liter bränsle, 115 timmar trolling och mycket slit och sömnlösa nätter så kom den äntligen upp! En honlax på 12 kg fördelat på 100cm!

  Känslan då hugget kommer och man drabbas av världens panik. Rullen skriker som om det satt fast en torped i andra ändan. Jag tog bort andra dipsyn och greppade tag i spöt som fisken satt i och jävlar vilket rus. Blicken fastnar på nåt som flyger 2-3 m upp i luften 120 m bakom båten. Då blev det mittiallt på riktigt efter alla hugg som jag tappat.

  Grävde efter telefon från pulpeten och ringde Micke! MICKE MICKE VA SKA JA GÖR???

  Jag var i sån fullständig panik så jag visste inte vad eller hur jag skulle göra för fisken ville inte ge nån lina alls! Så Micke lungnade mig och sa "lägg tibaks spö i ställningen och börja rensa bort så många spön som möjligt från sidorna så att du får fritt fram runt båten o så att det inte blir nå tjorv! Och så tar du det riktigt lungt bara Janne, dehär kommer gå bra!"

  Lite vemodigt satte jag tibax spöt i ställingen och började rensa. Efter att 3 spön per sida var borttaget så tyckte jag det borde räcka, så jag greppade spöt igen och började drilla. Men nej, det var laxen som bestämde! 170 m bakom båten så gör laxen åter igen ett vackert hopp på 1.5 – 2 m. Vid det här laget låg väl pulsen på cirka 450! Ringde Micke igen och undrade hur man får in laxen då den vägrar ge lina? Saktade farten till 1.9 knop och började pumpa, och efter 15-20 min hade jag äntligen fisken till båten. Vid dethär laget visste ja inte hur jag skulle göra. Försökte få tag med huggkroken men den kändest 3 m för kort så jag grävde efter håven och fällde ut den, men konstaterade snabbt att den var kortare änn huggkroken. Då bytte jag igen till kroken, men jag fick nog ta i spöt vid femte öglan så jag skulle räckas med kroken. Efter 5 min så fick jag huggkroken passligt bakom huvudet och kunde hugga till sakta för att få in den till båten. Släppte spöt och tog i med handen i gällocket och lyfte in den i båten!

  Tror jag ropade så högt av glädje att t.o.m. norska kungen hörde mig! Vilken känsla att äntligen ha en lax liggandes i båten! Tror jag satt i en kvart och bara stirrade på fisken utan att tänka egentligen på nått!

  Plötsligt slog det mig, ”Aldri meir ja sitär däheim tå ja kan siti hije å va me om heje!”

  Janne